varför..?

Micke.
Varför kunde inte du vara min pappa? Du är allt jag vill att min pappa ska vara. Du bryr dig om mig. Du sätter mina behov framför allt annat. Om en kille kollar på mig blir du alldeles pappig och överbeskyddande. Du är orolig om jag kommer hem sent. Du märker när jag mår dåligt. Du känner mig tillräckligt för att förstå när jag inte vill prata om saken. Du tänker på mina känslor. Du bryr dig om hur jag mår, hur jag känner mig. Du är den jag ser som min pappa just nu, och jag älskar dig som en pappa! Jag vet att jag vill ha kvar dig i mitt liv, för du betyder en massa för mig. Du är min pappa nu.

Pappa.
Varför är du min pappa överhuvudtaget? Förut förstod jag att du älskade mig. Då var ja ditt allt. Men nu. Ja, vad ska man säga. Nu betyder jag ingenting för dig. Det verkar inte så i alla fall. Du har ringt mig 3 gånger sen allt det här hände. Bara 3 gånger. Det är inte mycket. Du bryr dig inte om hur jag mår. Du skulle inte ens bry dig om jag försvann och aldrig kom tillbaks. Jag kan inte gråta över dig längre. Jag känner att just nu vill jag bara gå vidare. Leva mitt liv. Utan dig i det. Jag struntar i vad folk tycker om det, för det är så jag känner nu. Jag känner att jag kan inte umgås med dig så länge som du är med henne. Det funkar bara inte.
Ha ett bra liv pappa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0