ännu mera ointressant skit

Hur länge har det gått?
Jag vet inte riktigt, men ändå så har ingenting ändrats. 
Hur lång tid det än kommer att gå, så får du mig att gråta till sömns.
Fortfarande finns det inget som tröstar.
Jag somnar till bilden av dig som ler mot mig, du håller om mig och kysser min panna.
Den bilden jag vill fortsätta ha av dig.
Från den tiden jag var viktig.




Jag ser hur andra barn har det tillsammans med
sina pappor, och det gör ont i själen varje gång.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0