<3
Du säger att du saknar mig. Men du gör ingenting åt det. Du skickar Anton lix. Moget. Vi vet båda att han gör vadsomhelst för att komma och prata med mig. Du och jag, vi går way back med varandra. Vi har alltid varit som djävulen och ängeln. Svart och vitt. Hammarby och Djurgården. Det har alltid varit det gulliga med oss. Men jag orkar inte med det längre.
Jag älskade dig, älskar dig fortfarande, men jag orkar inte med dig. Folk säger att mitt humör kan vara jobbigt. Dom har verkligen inte träffat dig.
Du säger att jag är din egen skinande sol i mörkret. Men det har alltid varit så, det har alltid handlat om dig, dig och dig. Aldrig någon annan. Det har alltid varit så, du har inte förändrats på något sätt. Men det har jag. Jag har växt upp, och jag har förstått att man inte kan supa varje helg och hoppas på det bästa. Vi gjorde massor av dumma, korkade saker, just då verkade det som en bra ide. Men det var det inte.
Jag vet att jag kan ha sagt till, men jag gjorde inte det. Jag såg upp till dig, såg dig som en typ storasyster.
Det kommer bli svårt för oss båda, men jag tycker att vi verkligen borde försöka, försöka att inte umgås. Vi är inte gjorda för varandra helt enkelt.
Älskar dig över allt annat.
Kommentarer
Trackback
